Jag tror att jag och Amanda är de enda på denna jord vars tonårsband var helt fantastiskt

ALLTSÅ GUD VAD BRA VI VAR! Herregud, man blir ju så glad så man vet inte vad. Lyssna HÄR, så hör ni! Så mycket fin humor och kärlek till varandra och över vår vänskap och roliga internskämt. Precis allt som det ska innehålla. Inga svåra pretentioner och typ ”här har jag ett spännande och ovanligt instrument” a la dagens wunderkids som föds med svåra influenser, typ. Bara ROLIGT!

Faithful friends who are dear to us, gather near to us once more

Hej!

Jag skriver inte så mycket här, förlåt, jag prioriterar Tumblr framför allt, och Twitter till viss mån. Jag gillar inte WordPress så mycket heller, Tumblr är så himla mycket snabbare och effektivare i sin layout, så jag börjar ofta på inlägg här och sen känns det inte bra och så hamnar det i drafts istället.

Summering:

• Jag lever!
• Är sjukt julpepp, men så himla upptagen just så jag hinner knappt sätta mig in i julmyset
• Min mastersutbildning är verkligen rolig, efter imorgon har jag bara två projekt kvar innan jul! Mycket bra.
• Jag funderar mycket, mycket starkt på att doktorera och bli föreläsare ”på riktigt” i Television Studies. Alla insisterar och jag blir pirrig av jobbglädje bara jag tänker på det, och jag får nog göra på distans från Stockholm vilket är fantastiskt. Måste bara kolla att jag kan finansiera.
• Det är någon slags lag som säger att man måste bli pank runt jul.
• Producerar en kortfilm för en tävling med BBC, blir nog bra!
• Åker till Stockholm snart. Längtar så himla mycket efter att träffa familj och vänner!

Nej, nu måste jag gå och lägga mig. Det här är en helt galen vecka, igår natt fick jag bara 4 timmars sömn dessutom, så jag känner mig nära psykbryt typ. Har övat föredrag för mig själv, måste hålla en betygsatt sådan imorgon eftermiddag om en researchprocess jag gått igenom (lika intressant som det låter). Men nu blir det mystöntiga engelska tidningen Red där jag kan läsa om Jools Oliver och lite för dyra julklappstips och sånt. Perfekt. Hoppas att ni har det bra!

Bibliotek (och hemsk bortredigerad och nu istället länkad artikel)

Idag var fin, pratade med Amanda, var på ett bra produktionsmöte och sedan hade jag ett mte med bibliotekspersonalen på mitt universitet och jag ska jobba där en dag i veckan, mer som ett internship då det inte är betalt men det gör inget, det är ju bra erfarenhet och så kan jag förhoppningsvis känna om det är rätt eller inte för mig.

Redigerat: Äsch, jag hade en VIDRIG artikel här som gjorde mig så himla ledsen, som jag såg idag i en tidning. Nu såg jag att Hanna hann skriva om den, så ifall någon klickar sig hit för att läsa den man-börjar-grina-för-folk-är-så-överjävliga-sorgliga artikeln som involverar en liten hundvalp, och fortfarande vill läsa den finns den HÄR.

Ni kollar väl på Glee?

Alltså ni måste. Annars är ni faktiskt bara dumma. Jag är helt besatt!

Nytt nytt

Jag har haft mamma på besök tisdag – fredag, vilket har varit så himla mysigt! Vi har shoppat, myst, kollat på filmer, bara haft det väldigt bra. Idag har jag klippt mig, och köpt en fin kamera! Det blev en Canon EOS 450D, och jag är så himla nöjd! Nu är jag ju långt ifrån något proffs men jag tycker mig redan se en så himla stor skillnad. Och håret blev bra, fast, iih, kort! Men ja, här är ett smakprov på dagens bilder. Ni får ursäkta att det blev så mycket av mig, J var på fotbollen och det spöregnade så jag hade inte mycket att ta kort på:

Nya frisyren

Ett kort av kameran… på kameran, haha.

En spindel som bor utanför ett av fönstrena i vardagsrummet.

Jag vet inte varför jag är såhär seg

Alltså jag har en teorikurs just nu som är så svår att jag, hemskt hemskt, inte orkar sätta mig in i den. Det är bara inte roligt med den kursen och jag blir mest trött och såhär av den -___- liksom, det finns något som heter att överanalysera. Ibland är det bra att låta saker vara. Och det är bara lektion två. Men det är mest jobbigt för jag vet att jag borde ha läst på hela veckan, och nu är klockan redan tolv och jag har inte ens börjat och lektionen är med fyra andra studenter imorgon förmiddag. Ehehe.

Gud vad jobbigt. Nu ska jag läsa de tre sidor av obligatorisk sammanfattande text om sjuuuuuukt abstrakta koncept och sedan försöka på mina speciella egna exempel man ska ha på sig och sedan imorrn ska jag dö skämsdöden runt ett mycket litet bord på min huvudlärares kontor när jag inte kan svara på nåt och inte har läst på nåt.

Men ibland måste man få vara lite seg. Jag har haft askul med J hos mina vänner som nu är våra vänner, och grannparet var med också och så spelade vi Balderdash, typ som Rappakalja tror jag? Man turas om att ställa frågor, alla skriver ett svar om ett event, ett ord, en lag, initialer eller ett namn, sen läser den som läst frågan upp allas svar och sen får man gissa vilket som är rätta svaret. Det var sjukt kul och ibland uppenbart eller stört när någon gjorde helt fel, haha. Jag råkade skriva ”A condition where the patient has a condition…” och att någon hade dött under natten när det handlade om att han vaknade på morgonen och insåg etc. etc.  Men annars gick det faktiskt ganska bra! Kom inte sist i alla fall, haha.

Nej, onwards and upwards, nu måste jag jobba på medan jag lyssnar på Beirut (hej Anna!) och sen lite på Ben Kwellers finfina senaste skiva Changing Horses.

”Fram med det!”

jagtrorattjagvillblibibliotekarie

Har researchat utbildningen, marknaden/framtidsutsikterna, läst intervjuer med de som jobbar som bibliotekarier, kollat upp löner, lediga jobb och arbetsuppgifter. Och jag VILL verkligen. Har tänkt på det nu de senaste två dagarna och bara läst mer och mer när jag googlat runt, för att se att jag inte lurar mig själv att det är en enkel lösning eller nåt. Men nej, jag gillar precis allt än så länge med det här yrket. Och var lugna om ni tänker ”Men kära du, nu har du blivit galen!” just nu, det är ändå minst 1,5 år tills jag ens kommer behöva ansöka till utbildningen (som jag skulle läsa på distans från Borås, deltid medan jag jobbade i Stockholm) så det är inte så att jag kan råka kasta mig in i något. Och det härliga är att man behöver en kandidatexamen i något humanistiskt ämne för att kunna göra just den utbildningen, och det har jag ju redan!

En random men rolig MA i populärkultur så länge funkar ju också hur bra som helst!

Åh hörrni. Är så pepp och glad!

Hoppas att det fortsätter kännas lika bra nu bara. Men det känns genomrätt just nu i alla fall, urbra magkänsla.

Nej, nu ska jag sova, var bara tvungen att skriva om det!

Man får ha ångest, eller vara tveksam, eller bara helt obestämd angående sin karriär va?

Ok, det känns väldigt kristrecksranding fräsig kavaj-businesswoman att prata om sin ”karriär” men det är den jag har lite ångest för just nu. Jag är väldigt bra på att vilja hitta på En Bestämd Plan. Då känner jag mig trygg och glad och säker. Så jag hittade på en plan, men ju mer jag tänker på den, hmm, desto mindre bra låter den.

Min plan var:

• Göra min MA nu i ett år
• Jobba ett år här, med vad som helst så länge jag får jobba, och spara inför Sverigeflytten, då vi måste stanna här två år eftersom det är så lånet på huset funkar (5 år… och eh nej jag vet inte hur, det bara är så, Js lån)
• Söka in till en film- och tv-produktionsutbildning som låter bra som är två år lång.
• Efter de två åren, förhoppningsvis ha ett jobb från praktiken.

Men söker jag in till det där programmet har jag tagit ut hela min CSN-tid. 6 år. Och grejen är, jag vet inte om jag vill lägga alla CSN-ägg i samma korg, för att använda en ful liknelse. Jag är så bra på att tänka ”Men jag kan det jobbet bara jag gör den exakta kursen” och lägga allt hopp hos den akademiska världen. Det går i släkten att vilja ändra yrke minst en gång under sin livstid (mamma är doktor turned tapetserare, pappa är jur kand turned copywriter turned säljare turned delägare i det företaget (väldigt business), äldsta systern har gått från att jobba för författaragenter till att bli dietist… ni fattar!) och jag tror inte att jag egentligen kommer bli sådär oändligt mycket bättre pga en viss utbildning.

Och jag vet inte om det låter konstigt, men jag har verkligen tänkt på det och jag är bara inte en sådan person som kommer att vara mitt jobb. Självklart kommer det att spela stor roll i den bild jag har av mig själv som individ, självförverkligande, allt det där, men jag tycker inte att karriär är allt. Familj, tid för annat, allt sådant känns precis lika viktigt. En kompis höll på att pressa mig idag om att jag borde vara med på massa projekt, men de faller på datumen då min mamma är här och hälsar på. Det finns inte ens i min värld att jag skulle säga ”Ursäkta mamma, jag ska bara göra gratisjobb som är bra för CV:n! Vänta du i mitt hus!” så länge. Det är liksom inte så… akut. Men han fortsatte att pressa på om hur mycket bra som kommer från det. Och jag sade till min kompis att även om någon ringde och bara ”Hej! Kom till London så får du din helt egna show att vara executive producer på!” skulle jag säga nej, för jag vet att mina förutsättningar för det här är att jag och J och Moppet får vara tillsammans. Det kanske låter trist men jag skulle inte tumma på det för en sekund. Ingen karriärschans skulle göra mig gladare in total än vad jag är med min lilla familj och ett jobb där jag helt enkelt är någorlunda nöjd. Hoppas det inte låter för blödigt. Jag börjar bara känna att jag inte behöver göra Det Ultimata Självföverkligande Superjobbet för att vara glad i hela livet. Jag tror framför allt att jag inte vill spendera den tiden på att lägga fokus på jobbet.

Just nu känns det som att jag skulle kunna jobba som allt möjligt. Huvudpassioner är tv och film, förut var det radio. När jag tonårsjobbade då och då på SR älskade jag stämningen, så himla rolig, skön och kreativ. Urbra. Jag tycker om tanken på ett sånt sorts jobb.

Det jag är rädd för är vaga titlar, kristrecksrandinga H&M-kavajer, något där jag känner mig som djävulen.

Jag är 23 och jag vet att jag kanske inte måste veta, men jag VILL gärna veta. Jag hatar att inte ha en plan. Men jag vet ju inte ens vad jag vill göra längre. Helt plötsligt bara känns det, rys och ont i magen och tänk om jag aldrig hittar till något jag gillar.

Jag vill inte alls vara med på projekten här. Det kanske inte alls är för mig? Fy. Just det här, att man ska vara så kul och öppen för alla arbetstider och platser. Det är inte jag! Jag gillar 9 – 5, på en fast plats oftast. Åh jag känner mig förvirrad och ohipp och helt osäker.

All hjälp och alla råd mottages med öppna armar.

Inhandlat från Etsy, väntar på att få hem

Fina vargar (haha alltså jag vet, lite skumma egentligen men jag blev helt kär):

Galna, fancy viktorianska örhängen:

Sedan igår kväll beställde jag dessa fina örhängen från en försäljare, i mina bästa färger (teal):

Sen hittade jag en försäljare som hade så mycket bra och fint i min smak, och faktiskt INTE tog för mycket betalt (som de flesta faktiskt gör) och då köpte jag ett halsband (första bilden) och fem par örhängen:

Den försäljaren blev så glad, så hon sade att hon har skickat med en extrapresent! Vilken gullis.

Okej, nu måste jag fortsätta städa. Min MA är bra men svår, livet är fint och så annars, fast jag är väldigt karriärsförvirrad.

Sondagspromenad

I var narliggande park. Fint!